Två månader…

.. sen du dog är det idag. Två månader sen vi satt i “samlingsrummet” med våra hjärtan fulla av sorg. Och knappt förstod att det hänt, att du var borta. Att du gick före morfar/farfar. Vi var förvirrade. Vi saknade. Som fan.
.
Då på varsitt håll. Av fult jävla rävspel åtskilda sen länge………..
.
Idag….. saknar vi dig tillsammans. Vi önskar att du fått vara med och se och uppleva det här som nu händer. Det som skett framförallt sen du lämnade oss. Som i sig ändå på nåt sätt “står högre” än.. det där andra du vet. Men du ser ju ändå, eller hur!? Och det är en tröst, trots allt. Vi skulle behöva er båda med oss nu, i det här, friska och krya. Men så kommer det ju aldrig att bli. Men vi ger inte upp för det. Det förändrar ingenting av allt som varit sen du gick.
.
Tillsammans är vi starka. Men hjälp oss.. om du kan… Vi behöver det…. Oxå……….
.
.
,
Mormorfarmor.. vi saknar dig.. så förbannat!
.
.
.
.
.

Kanske liknande:

Tags: döden