Ligger lite…

.. bilder här bredvid datorn. Som det är meningen att jag ska gå igenom. Nåt hundratal kanske. Eller lite till. De ligger i sin jävla hög och jag ska titta på dom. Jag SKA göra det. När. Som. Helst.

De ligger här precis bredvid mig. Jag behöver bara sträcka ut handen det allra minsta lilla åt vänster så har jag dom i min hand.

Att nåt som liksom ändå är så litet kan bli ta mig fan så helvetes oöverstigeligt!!???

Liten stor hög

Och vad ligger dessutom överst? Johodå, en bild på mig. Tagen -74, när jag var 12 år, och jag dricker vatten ur en bäck nånstans runt Storvallen. På en sån där liten utflykt.

FAN.. jag vill inte!  Fast jag vill. Men jag vill inte. Fast jag vill. För jag fick dom här av mormor och morfar för många år sen. När de rensade ut lite. Så fick jag massor av kort. På mig. På oss. Och nu är det meningen att jag ska gå igenom allihop.

Men det tar emot. Som fan! Det är bl.a kort från en jävla massa fjällresor vi gjorde när jag var yngre. Vandringar. Fiske. Utflykter. Och jag vet ju att de flesta korten är just på mig och mormor. För det var ju mest morfar som tog korten. Och just nu är korten på mormor och mig allra känsligast att se. Fast bara vetskapen att morfar ju oxå är inblandad gör fan inte saken bättre. Att det här är det som var just.. jag och min mormor och morfar. Eller om vi då vänder lite på det; en mamma och pappa på utflykt med sitt lilla sladdisbarn. En gång i tiden…..

Näpps, jag ska väl ta och rycka upp mig lite i kragen och ta itu med… det jag ska ta itu med…..

Jag är tuffare än man kan tro.. det är just precis vad jag är det….. *ynk*
.
.
.
.
.

Kanske liknande: