Liza Marklunds böcker…

.. har jag aldrig begripit mig på. Och jodå, jag HAR läst, tro för jösse namn inget annat. Men hur jag än försökt så har jag aldrig “fastnat”. Hur jag än försökt så har jag alltid både tyckt och känt… PISSTRIST!!!

Folk får väl förallandel tycka o tänka vad de vill om hennes böcker men JAG kan icke för mitt liv begripa varför eller HUR man kunnat höja hennes skrivande till skyarna. “Gömda” och “Asyl” har bara gett mig taskiga vibbar. NÅT har inte känts riktigt “rätt”. Eller hur i fan jag ska uttrycka det. NÅT är det allafall som inte stämt. För mig.

Böckerna om Annika Bengtzon har jag tragglat o plågat mig igenom. Bara för att “alla andra” tycker dom är så jävla bra. Så jävla spännande. Precis som med böckerna om “Mia”. Sååå bra, såååå gripande.. sååå spännande….. Ja eller hur!? Var då nånstans.. undrar jag. Än idag… Och kommer förmodligen aldrig mer göra nåt försök att förstå det “alla andra” tydligen förstått för länge sen. För hon skriver INTE bra. INTE spännande. INTE fängslande. INTE “flytande”. Bara.. uppstyltat… Pisstrist, helt enkelt…. Enligt mig…..

Och anledningen till att jag kom att tänka på det här - o kände ett obetvingeligt behov av att delge allmänheten vad JAG tycker om hennes skrivande - var att jag gick min vanliga “runda” o då bl.a läste hos “theWitch”.

Och det tycker jag att du oxå ska göra. Läsa hos theWitch. Om Liza Marklunds murknande tron. Den tron som “alla andra” haft henne på men som jag aldrig sett eller ens känt närvaron av.

theWitch - LIZA MARKLUNDS TRON ÄR PÅ VÄG ATT MURKNA

Och när du är klar med det o följt länkarna från henne så.. går du tebax o läser resten oxå. Och har du henne inte redan i Favvisar/Bokmärken så lägger du till henne. BASTA*!!!

* BASTA= internskämt för insatta och som min Frugvor skulle sagt om hon haft nåt att säga till om här)

PS1: Jag har aldrig fastnat för “Pojken som kallades Det” heller. Ba så ni vet……….
PS2: .. och om filmerna om Annika Bengtzon med Helena Bergström säger jag….. nothing zip nada……….
PS3: JA, jag har läst sen innan jag började skolan. Innan jag gick ut mellanstadiet hade jag läst i princip alla de gamla svenska klassiska författarna. Och diverse utländska. Och småverk och storverk. Både en och två och tre gånger. Och läst varenda jävla barn- och ungdomsbok som fanns på den tiden. Alltid, istället för nån enstaka åt gången som jag ändå läste ut direkt, lånat kassvis med böcker på biblioteket, framförallt i Tranås då förstås, och läst och läst och läst.

Förutom ett uppehåll på några år för inte så länge sen. När jag inte kunde koncentrera mig på vad jag läste och t.om slutade läsa datatidningar o lösa korsord i “Mästarkrysset”. Tills jag en kväll för några år sen satt med Sarah o hennes låtsastatueringar o skulle läsa bruksanvisningen på baksidan åt henne. Och upptäckte att jag inte såg ordentligt. Har aldrig haft problem med liten text innan men det här såg inte ens jag.. Falköga. Och T på skämt erbjöd mig att låna hans läsglasögon. Och jag flinade försmädligt som faaan åt honom men visst.. tog emot dom. Och plötserligen SÅG vad som stod. I den där yttepyttelilla texten. Och kom på att vaffan.. det var ju dääärför jag slutat läsa.. för att jag inte såååg ordentligt. Och nu.. läser jag igen… Men om inte det inträffar att jag absolut inte har nåååt annat att läsa så kommer INTE Liza Marklunds böcker nånsin hamna framför mina ögon igen, hellre lusläser jag ett gammalt Ica Maxi-kvitto tills jag somnar…….
.
.
.

Kanske liknande:

Tags: böcker, läsa, liza marklund