Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-settings.php on line 472 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-settings.php on line 487 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-settings.php on line 494 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-settings.php on line 530 Strict Standards: Declaration of Walker_Page::start_lvl() should be compatible with Walker::start_lvl(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 594 Strict Standards: Declaration of Walker_Page::end_lvl() should be compatible with Walker::end_lvl(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 594 Strict Standards: Declaration of Walker_Page::start_el() should be compatible with Walker::start_el(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 594 Strict Standards: Declaration of Walker_Page::end_el() should be compatible with Walker::end_el(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 594 Strict Standards: Declaration of Walker_PageDropdown::start_el() should be compatible with Walker::start_el(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 611 Strict Standards: Declaration of Walker_Category::start_lvl() should be compatible with Walker::start_lvl(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 705 Strict Standards: Declaration of Walker_Category::end_lvl() should be compatible with Walker::end_lvl(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 705 Strict Standards: Declaration of Walker_Category::start_el() should be compatible with Walker::start_el(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 705 Strict Standards: Declaration of Walker_Category::end_el() should be compatible with Walker::end_el(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 705 Strict Standards: Declaration of Walker_CategoryDropdown::start_el() should be compatible with Walker::start_el(&$output) in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/classes.php on line 728 Strict Standards: Redefining already defined constructor for class wpdb in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/wp-db.php on line 306 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/cache.php on line 103 Strict Standards: Redefining already defined constructor for class WP_Object_Cache in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/cache.php on line 425 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/query.php on line 21 Deprecated: Assigning the return value of new by reference is deprecated in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/theme.php on line 623 Strict Standards: Redefining already defined constructor for class WP_Dependencies in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/class.wp-dependencies.php on line 15 Strict Standards: Non-static method PopularPosts::install_post_plugin_library() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/popular-posts-plugin/popular-posts.php on line 75 Strict Standards: Redefining already defined constructor for class admin_subpages in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/post-plugin-library/admin-subpages.php on line 22 Strict Standards: call_user_func_array() expects parameter 1 to be a valid callback, non-static method expcom::ajax_data() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/plugin.php on line 311 Strict Standards: call_user_func_array() expects parameter 1 to be a valid callback, non-static method expcom::js_vars() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/plugin.php on line 311 När skönheten kom till byn… Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 947 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 948 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 947 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 948 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 947 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 948 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 947 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 948 Strict Standards: Non-static method expcom::head() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/expand-comments/expand-comments.php on line 563 Strict Standards: Non-static method expcom::get_moofx_submit() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/expand-comments/expand-comments.php on line 406

När skönheten kom till byn…

Pia, fredag 5 september 2008
Strict Standards: call_user_func_array() expects parameter 1 to be a valid callback, non-static method SimilarPosts::execute() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/post-plugin-library/common_functions.php on line 586 Strict Standards: Non-static method SimilarPosts::check_post_plugin_library() should not be called statically in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-content/plugins/similar-posts/similar-posts.php on line 57 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 398 Deprecated: preg_replace(): The /e modifier is deprecated, use preg_replace_callback instead in /customers/c/8/0/pians.se/httpd.www/blog/wp-includes/kses.php on line 398

.. kan jag ju inte säga för hon har ju inte kommit till bynn. Än! Men hon är på väg. Hit. Hoppas vi!

Hon.. den här skönheten…..
*NÄ.. WP vill INTE lägga in bilden på henne*
*.. provar med textlänk.. *
…VÅR LILLA FINA CHEVROLET BEL AIR IMPALA -58…
*.. nu går det allafall se henne.. *

Jag - VI.. T o jag - gjorde häromdagen med magen full av inte fjärilar utan snarare helgalna fladdermöss en STOR överföring från vårt konto till ett annat och satte all vår lit till en människa vi inte känner. Vi tog en noga övervägd risk (.. “ska vi.. ska vi verkligen.. vågar vi.. vågar vi… tänk om…. FLYTTA PENGARNA FÖR HELVETE INNAN NÅN ANNAN HINNER FÖRE.. !!!!!”) med den överföringen men valde alltså slutligen att till fullo lita på mottagaren. Och vi väljer att istället för “risk” se det som en CHANS…..

Om risken en dag framöver visar sig istället för just en “risk” vara vår valda CHANS, kommer jag för evigt vara den här okända människan tacksam. För evigt i evighet amen…..

Efter att infarkten klampade in här med sina fula jävla stormsteg för fem veckor sen började vi väl mer än nånsin inse att livet kan bli kort.. för kort. Att ska vi göra slag i saken och införskaffa den där gemensamma drömmen vi har så får vi nog ta och göra det. Och göra det NU… Innan det är helt och hållet försent. För det här jävla livet kan ju tvärvända och ta slut precis när som helst - fast.. sånt händer ju bara andra o inte en själv - och just nu känns det som det flåsar oss som fan i nacken. Så vi bestämde oss för att vi fan ska skaffa oss en jänkare. Nu fick det fan vara slut med snålåkandet med Kompis Magnus *heeeej manglapangla :-)))* o nu framöver ska fan han få åka med oss. Punkt slut!

Vi bestämde oss för att vi skulle ha en Chevrolet Bel Air -58 och.. det var ett sk “objekt” vi var ute efter o ingen “finbil”. Vi ville ha en bil vi skulle få jobba lite själva med. Gärna “solbränd” och med tidens gång väl synlig. Ett objekt med skön patina helt enkelt. T är ju bl.a fd bilplåtslagare och.. eh.. ja alltså.. om vi komprimerar det lite så tar vi bara helt enkelt och säger att: det finns inte mycket inom framförallt gamla bilar han inte kan (och att han hjälpte MIG - = JAG mätte o måttade o HAN byggde med min värdefulla hjälp grunden o JAG la golven o målade allt o tapetserade och kaklade o slipade o spacklade o spikade o letade fram gamla bakugnen bakom nuvarande spisen o VI målade om taket :-) - bygga om vårt kök till lantkök förra sommaren är en bonus o ännu ett exempel på att det finns fan INGET han inte kan.. om han vill o måste) o därför är jag inte ett dugg orolig över att få hem en, i många andras ögon, total skrothög.

Well.. vi började kika och leta och höra oss för. Och vi tittade lite närmare på en del. Vet inte hur många gånger vi skrek att.. “DEN tar vi!!!”. Men det gjorde vi inte. Nu finns heller inte särskilt många såna objekt som vi letade efter o ville ha så att vi avstod är ett under bara det. Så hur jävla gärna vi än ville ha biljäveln fort som fan så valde vi ändå att vänta. Och som det hittills då verkar - = vår risk/chans - så gjorde vi ju rätt. Och det räcker med att hon om några veckor står här i trädgården o lyser med sin - obefintliga men ändock… - glans så var risken o väntan just en.. chans och vi valde rätt som inte drog iväg direkt till vare sig Uddevalla eller Falun eller Rättvik eller Stockholm eller.. de där andra ställena där det fanns bilar vi så väldigt gärna skulle velat ha.. där det bara var att köra i nyckeln o vrida om och.. påbörja hemresan.

Härom morgonen när vi uppdaterade en bilsida på nätet så låg HON nämmerligen där mitt framför ögonen på T - hon denna däringa som då snart är på väg hem hit till oss. Inte var hon nån Bel Air som vi bestämt oss för, nejnej.. hon var en Impala. Den där bilen vi räknat med att skaffa oss framöver sen.. Bel Air:en skulle vi ju bara ha till att börja med men målet längre fram var ju en Impala. Och där stod hon då o bara väntade på att få komma till oss. Och.. om några veckor kanske hon då står här i garaget o framåt vårkanten kanske manglapangla får hoppa in o vara snålåkare med oss istället :-)

För.. med den där lilla lilla turen som vi hoppas på och om om om vi valde rätt när vi valde att lita på den här för oss okända människan så.. kommer snart - men guuuud så gärna “snart” finge vara i förrgår - dagen då Skönheten kommer till byn. Hon ska BARA först ut på en färd över den lilla sjön vi har mellan Sverige och USA. Helst skulle jag vilja sitta bredvid o vakta henne under överfarten men som ni väl alla vet så är jag ju så vansinnigt jävla görsaskraj för såna där stora båtar och djupa hav så.. jag stannar här hemma på landbacken.

LÄS FORTSÄTTNINGEN..

Men sen kommer hon till Göteborg.. VÅR CHEVROLET BEL AIR IMPALA SPORT COUPÉ -58. Ja, hon heter ju faktiskt allt det och inte bara “Chevrolet Impala -58″ som man väl rent allmänt tror… Vårt lilla objekt vi - förhoppningsvis nu då - ska ha o åka i nästa sommar. Hon är märkt av tidens tand men alltså.. inget i världen kan ta ifrån henne att hon ÄR en skönhet. Eller t.om skönheten personifierad. Mitt livs största - nåja…. - hittillsa kärlek har ju varit Divan.. Bonnie.. (och det här följande ääälskar jag att säga för biljäveln andas ta mig fan just sin fd ägarinna och ÄR nåt alldeles alldeles extra o jag kan tjata hål i öronen på Kompis Magnus om den här saken.. eller hur.. manglapangla :-))).. ).. Birgit Nilssons gamla bil o numera Kompis Magnus Pontiac Bonneville Sport Coupé -58 men alltså vaffan.. VAD är en sketen gammal Bonnevillekärring mot en Impaladam.. ???… Nä.. just det.. ingenting!!!

Det har varit flera saker som gjort att jag är fullständigt övertygad om att hon var menad för oss. Nu vet inte jag hur mycket det är OK att jag säger om det här men lite kort så skulle en av killarna som vi köper den igenom iväg och titta på en annan bil därborta over there. När han kom dit stod vår lilla Impala där som en bonus liksom. Och sen kom annonsen ut. Och sen väntade vi på att klockan skulle bli någorlunda anständig. Och sen ringde vi. Och ringde. Till telesvar. Till okonfigurerade voice-mail. Sen fick vi svar. Sen blev vi hänvisade tillbaka till första numret. Som i telesvar hänvisade tillbaka till USA. Och sen.. fick vi plötsligt svar på första numret. Och hon fanns kvar. Och vi slog ta mig fan till direkt. Vi hade beslutat oss innan för att OM hon fanns kvar skulle vi ha henne.. inget velande o fnölande utan hit mä´na bare. Punkt slut!

Och jag som varit så jääävla orolig för det här med alla pengarna vi flyttade från kontot bara sådär rakt av - jaja.. jag tvekade som faaan men gjorde det allafall - tror att jag lugnat ner mig en liten liten smula. Orolig o misstänksam kommer jag vara ända tills hon står här hemma i garaget och OM hon nu då om ett litet tag verkligen kommer göra det kommer jag som sagt vara killarna evigt tacksam. I evighets evighet. Jag lovar på heder o samvete att jag kommer skriva minst fjorton lovordsinlägg och hylla och ära o länka till deras sida. Varje dag. I hundra år. Jag lovar lovar lovar. Och alltid alltid alltid nämna och rekommendera deras sida och tjänster så fort jag får tillfälle. Och det kommer jag ju få.. nästa år när vi kommer åka i vår egen bil på diverse träffar här o där :-)

Eller ja.. nu ska vi väl inte överdriva kanske och sen är det faktiskt så att OM det här nu då går den vägen som jag vill så finns inget i världen som kan visa de här killarna huuuur jävla tacksam jag är OM vi inte blir blåsta. Och nej, jag menar inte att det är deras eller nån annans fel OM vi blir det för det ansvaret vilar helt och fullt på våra egna axlar. Det är vi själva som valt att ta det här steget. Och som valde att ta risken. Risken som blir en chans OM hon kommer hem. Samtidigt har jag jävligt dåligt samvete redan nu. OM hon nu då kommer hem o allt då funkat som det är tänkt kommer jag nog en smula skämmas ögonen ur mig för att jag ens varit ett minsta uns misstänksam. Men då får jag väl skriva ett halvkilometerlångt mail och krypa till korset och övertyga om min eviga tacksamhet och framtida underdånighet :-)

Nu ska jag ut på nätet o lära in lite mer nytt. Har sen vi bestämde oss för det här läst på allt jag kunnat komma över om Bel Air 58:or men får nu börja om ungefär från början för nu är det Impala jag vill veta så mycket som möjligt om. Såna där små detaljer som originalfärger o -klädslar och tillbehör och diverse annat och fakta som går att hitta. Har fått tag på en del originalmanualer och specar på nätet men jag kan inte få nog utan vill bara veta o lära mer o mer.

BONUS:
För 26 år sen, 1982, fyllde jag som vanligt år den 5 maj. 20 år. Ungefär i den vevan köpte jag o kompis Bosse S mitt livs första o hittillsa enda jänkare.. min Cheva. Min Cheva Nova -62. 2000:- hostade vi upp (min månadsinkomst då var 1.474:- så det var en STOR investering att lägga upp halva köpesumman) o sen satt vi en lördagförmiddag på bänkarna utanför Tranan i Tranås och väntade på att Mats L skulle komma o lämna över henne till oss. Jag vet inte riktigt vad vi väntat oss eller om det var jag som levde i nån jävla drömvärld men alltså.. den där blåa saken som kom åkandes där bortifrån dåvarande Sparbankskorsningen var då INTE nån jänkare. Och det var definitivt INTE vad jag - trott mig - köpt! Noway never.. det måste vara fel nånstans.

Det var det inte så vi fick langa över pengar (xtrabonus: MIN del av pengarna o långt långt senare när hon var bortom denna värld sen länge fick jag fan åka till Mjölby och betala kompisens jävla del oxå) och fick nycklarna i näven. Minns inte vem som körde henne i början för vare sig kompis Bosse S eller jag hade körkort men chaffis hade vi alltid allafall. Och vaffan.. ju mer jag såg henne o ju mer vi åkte i henne desto mer började jag fan gilla henne. Och löjligt nog så var jag fan stolt som en tupp varje gång jag fick hoppa ut vid stoppljus och annat o fippla med det där staget som sitter där nånstans under motorhuven. Hon hade en 3-växlad manuell låda och rattväxel o ettan låg uppåt o tvåan nästan rakt neråt men sen skulle man då ha i trean o där brukade de flesta som körde henne misslyckas. För att få i 3an var man tvungen att liksom knixa till lite neråt med handleden för annars så hoppade det där staget. Och det gjorde det. Så fort nån annan än vår vanliga chaffis körde henne. Och jag fick hoppa in o ut o hålls o fippla med staget. Gång på gång på gång. Till slut var jag inte så jävla stolt över att som tjej stå där o meckla utan bara jääävligt trött på det här. Och på chaffisar som inte kunde klara den där jävla enkla handledsknixen.

JAG.. kan göra den i sömnen än idag och glömmer nog aldrig hur man gjorde.
XTRA: hrmm.. ja.. jo.. du uppmärksamme läsare märkte här direkt att nåt kanske inte stämmer. Jag hade inget körkort men jag vet EXAKT än idag hur man skulle knixa med handleden för att få i 3an och hur i faaan kan jag veta det om jag inte kört henne.. för det fick jag ju inte….. för jag hade ju inget körkort..!? *rodnar o hostar* Alltså så här ligger det till - och det är ju 26 år sen o visst måste det väl vara preskriberat nu och mina ungar har ju mer vett i huvudet än att göra som mamma gjorde så:…. Näe.. jag hade inget körkort och joo.. jag körde henne… Ibland… Några gånger. Ett antal gånger… Bl.a ute i tassemarkera - den djupa Holavedsskogen norr om Tranås - på det där timmerupplaget som jag nu glömt vad det heter. Jag körde henne ibland t.om från parkeringen och ut dit. För att provköra henne. För att testa henne. För att sladda o leka lite. Och ja.. jag kunde o kände henne innan och utan. Dessutom fanns i många många år “ritningar” i asfalten på snutten av Hermelinsgatan som går mellan Sveagatan och Vasagatan i Tranås - del av allafall dåvarande “Raggarsvängen” - som nån gjorde nån gång där under maj 1982. Dubbla ritningar dessutom för pärlan hade diffad bakaxel så när vi burnade med henne *bööörnade.. med den pilsnerhögen.. jo det låter det men lik förbannat var hon överjävlig på just det.. moahahahaha* blev det minsann maaassa svarta spår. Och varenda jävla gång jag åkte den där vägen - och det gjorde jag ju.. jag bodde ju i Tranås då och åkte på stan jämt o ständigt - i flera jävla många år efteråt så såg jag de där spåren o mindes min lilla Cheva Nova.
/slut XTRA

ALLAFALL: Vi köpte henne alltså nån gång där runt min 20-årsdag. Några veckor innan vill jag minnas. Och min då så älskade Cheva Nova skulle få leva tio dagar längre än den dagen. För sent på kvällen/natten den 15 maj 1982 på en liten smal väg mellan Boxholm och Malexander överlevde vi fyra som färdades i henne men hon själv gick raka vägen in i bilarnas himmel…..

Den här lördagkvällen var vi som vanligt i Malex. Eller alltså.. inte i Malexander utan på Malexander festplats. Sent hade vi fått tag på en -.. något ovillig men som efter myyycket tjat o övertalning ställde upp.. - chaffis o kom dit ganska sent. Vi hann inte vara där så himla länge så snart blev det dags för hemfärd. Jag satt fram och Martin (*fanns så många olika Martin i våra kretsar i Tranås på den tiden så vet man inte från början vem han är så vet man inte nu heller) körde och bak satt bröderna J*nsson, “B*dd*” och “Ki**e”. Det var många som åkte därifrån o vi hamnade ganska snart nästan sist i en lång kö. Stereon spelade - väl som vanligt - ganska så högt och vi pratade en hel del o ingen av oss andra hade väl precis full koll på vad som hände… För hände gjorde det!

Av nån anledning så vet jag att längst fram i den här kön låg en jänkare av nåt slag och den körde ganska så sakta. För att inte säga IRRITERANDE sakta. Ändå brydde jag mig inget särskilt o nog inte de andra heller men att det gick väääldigt sakta kommer jag ihåg. Till slut blev det allafall en bit raksträcka och de bilar som låg mellan oss och den där jänkaren började köra om. Och sen körde även Martin om. Och sen.. gick allt så jävla jävla fort och så jävla jävla sakta. Idag är det över 26 år sen men allt sitter inbränt i minnet.

Själva omkörningen har jag inte några särskilda minnen av.. vi körde om helt enkelt. En vanlig omkörning bara. Men sen saktade inte Martin ner så som man ju liksom förväntar sig ska göras efter att en omkörning är genomförd. Istället gasade han bara. Det tog en liten stund innan jag fattade att han inte hade minsta tanke på att sakta ner men sen började jag bli rädd.. riktigt jävla rädd. Och började skrika på honom att för faaaan sakta ner.. SAKTA NEEER FÖR HELVETE… Och jag skrek och jag skrek och jag skrek. Och till slut skrek jag i ren jävla dödsångest.

Sen är allt i mitt huvud bara tystnad och jag ser det ungefär som en film som spelas upp i slowmotion utan ljud.

Om vi körde om flera bilar där och då minns jag inte. Jag minns bara att det gick fort.. fort som fan. Och att vi låg mitt i vägen men åt vänstersidan till och sen kom en kurva och i den kurvan kom vi ut i gruset - och här har jag ett ljudminne och det är att jag skriker igen och rakt ut allt jag orkar o sen blir allt tyst igen - och fick en jävla sladd. Sen minns jag att bilen sladdade som fan o över på högersidan och precis utanför mitt fönster där på passagerarsidan åker en gulsvart liten vägskylt förbi och jag minns hur jag då suckade ut lättad som fan o tänkte.. “fan.. vi klarade stolpen”. För vi gjorde det.. vi klarade DEN stolpen. Men sen åkte vi ner i diket på högersidan. Från diket flög vi några meter upp i luften och sen några meter in mot skogen stod en sån där gammal jävla telefonstolpe och den slog vi i några meter upp med framändan - slog in framskärmen mellan min dörr och hjulhuset ända in till motorn - och knäckte så den gick helt av o sen vändes bilen upp-och-ner i luften och sen flög vi i full jävla fart rakt in i en tall. Tre meter upp i tallen slog vi i. Upp-och-ner.

Det här har jag inga minnen av mer än att att det är mörkt och svart. Att NÅT hände där efter diket liksom VET jag men allt bara snurrar och det enda “synminne” jag har under färden efter den där gulsvarta lilla vägskylten är att nåt stort och svart - där och då tänker jag på den som den där sockan i Vilse i pannkakan - är precis bredvid mig o mellan mig o Martin. Efteråt fick jag veta att det var B*dd*s fot så jag var inte helt fel ute…..

Sen minns jag bara en stor jävla otäck tystnad. Jag har hört att stereon stod o skrålade men det har jag inga minnen av alls. För mig är allt bara tyst. Och där jag börjar minnas så är det efter att bilen landat och står på alla fyra hjulen och att det är nån jävla dammig dimma och att jag skriker o frågar om de andra är OK. Och sen får jag inte upp min dörr utan jag vänder mig med ryggen mot Martin o får sen sparka med båda benen som fan innan jag till slut lyckas få upp den en liten bit o kan klämma mig ut.

Allt är svart svart svart här oxå. Det är iofs mitt i natten men svartare natt än så har har nog aldrig funnits. I det här svarta - o jag minns det ungefär som att jag sitter o tittar på det här genom en skitig fönsterrutan rakt ut i världens spöregn i mörkret - blänker ljus åt ena hållet och jag går däråt för nånstans förstår jag att det är vägen. Att det är ljusen från bilarna som stannat fattar jag inte då.

När jag är nästan framme vid vägen måste jag över det där diket och på väg upp ur diket ligger en kropp. Först ser jag det bara som en mörk oformlig massa men sen ju närmare jag kommer så ser jag att det är en människa och att det är en av killarna från bilen.. Ki**e. Jag försöker prata med honom men jag minns inte riktigt vad jag säger och jag får heller inget svar. Han bara ligger där. Och i mitt huvud konstaterar jag att.. “han är död.. han är död.. han är död”. Sen fortsätter jag upp mot vägen o ungefär här fattar jag att det är vägen och att det är billysen och att där står en jääävla massa folk.

Nånstans här i villervallan o kaoset möter jag min bästa kompis.. L*na.. och hon tar hand om mig. Jag vet att jag står uppe på vägen och vid bilen hon åkte i o att vi står o tittar ner mot skogen där min bil står. Och mot folket som rörde sig där nere. Jag minns inte om jag pratade med nån av de andra från bilen men på nåt sätt fick jag allafall veta att alla levde och var OK. Sen tog L*na med sig mig därifrån och jag blev hemskjutsad.

Dagen därpå får jag veta att alla klarat sig. Killen som låg “död” i diket hade ont i ryggen och nåt knä och jag vill minnas att B hade ungefär detsamma. Martin och jag pratade i telen och jag fick veta från honom hur det gått till. Vi hade alltså legat sist i den där kön och när alla andra före oss kört om jänkaren så hade Martin gjort detsamma. Med den lilla skillnaden att när han körde om och låg jämsides med jänkaren hade vi fått möte med en mc och för att inte köra rakt på mc:n hade Martin slängt ratten åt höger o därvid touchat jänkarens framskärm. (Vi fick sen veta att killen på mc:n klarat sig utan skador men ungefär samtidigt som vi då touchade jänkaren hade han slängt ner cykeln i diket.) M hade blivit så jävla rädd och chockad av det här att han bara tryckte gasen i botten och han hade inte kunnat släppa. Inte ens när vi skrek som värst på honom kunde han göra ett skit.

Vi bestämde oss allafall för att åka ut till bilen men först skulle vi båda ner till akuten. M hade ont i rygg o höger knä och jag hade satans jävla värk främst i revbenen på vänstersidan och en jävulsk värk i vänsterknäet. Efter akuten åkte vi iallafall iväg ut till bilen. Och när vi kom fram stod en del människor där och tittade på eländet. Och nästan samtidigt som oss så kom en polisbil så vi gick fram och talade om vilka vi var och vad som hänt. Och sen fick vi följa med till polishuset i Mjölby för förhör. Och sen fick vi åka hem. Och sen fick väl då M betala nån rep på jänkaren och sen var det väl ting på skiten oxå men det minns jag inget särskilt om just nu.

Och sen var Sagan om min Cheva Nova -62 slut. Eller nästan allafall. Först stod hon kvar länge länge där bredvid tallen bredvid vägen till Malex. Sen var det nån som hjälpte mig att få hem henne till parkeringen på Ydrevägen i Tranås. Och sen stod hon länge länge på den parkeringen. Och sen började sura grannjävlar klaga. Och sen hamnade hon i tidningen för att grannjävlarna klagade. Och hemma hos mamma - o med storarumsfönster mot parkeringen där hon stod så jag kunde beundra *host* henne varje dag - gick jag med mina jävla brutna o knäckta revben o mitt jävla vänsterknä som aldrig mer blev fullt fungerande o önskade att biljäveln bara skulle gå upp i intet och försvinna utan att jag behövde lyfta ett finger. Det slog aldrig in så på nåt sätt fick jag väl nån vänlig själ att förbarma sig över mig o köra upp fansk.. älsklingen.. till skroten så jag blev av med henne.

Eller vänta förresten.. undrar om inte “nån” tröttnade till slut o gav efter för grannarnas klagomål och kom o bärgade bort henne… Hmm.. jag minns faktiskt inte men borta var hon en dag.

Kvar hade jag främre kofångaren och ena nummerplåten - o gjorde jag mig inte av med den för bara nåt eller några år sen i en stooorrensning så har jag den fan i mig kvar nånstans i en gammal kasse uppe i ena boa - och länge låg de alldeles sprillans nya sviiiindyra hijackerserna i hallgarderoben hemma hos mamma… Tills en dag när killen jag köpte Novan ihop med passade på att gå o ringa på när han visste att inte jag var hemma och lyckades lura min Store Lillebror att han fått lov av mig att hämta dom och Store Lillebror gjorde vad han trodde var rätt.. han lämnade ut de där nya fina sviiiindyra hijacksen till Bosse S o sen försvann aset - B.S alltså o inte Store Lillebror :-) - för lång tid framöver o gick inte få tag på. Och sen.. fick jag då ge mig iväg till Mjölby o betala andra halvan av bilen oxå för det hade fanskapet inte gjort utan varit skyldig de här pengarna hur länge som helst o förre ägaren hade blivit ilurad att det var JAG som inte betalt. Mmm.. den där jävla Bosse S kunde jag ju strypt många gånger om för både det här o annat men jag är inte långsint så…….. eller ja.. en rak höger fjorton gånger för att betala för gammal ost kanske han skulle behöva än idag.. var han nu finns :-)

Jahaa.. ojdåojdå.. så du är med mig ända hit ner.. ???… Strongt gjort hörrö….. Och du tyckte att “Sista resan med Novan” var så intressant och spännande att du vill höra mera.. ???… Du vill höra om den gången Pugh spelade på… hmm.. det där militärstället i Eksjö som jag just glömde vad det heter.. och vi var där i Novan och jag o dåvarande bästisen E** L*pp stod precis till vänster om scen och……. ???… Eller om hur det gick till när min då älskade Cheva Nova skulle lackas om från blåmetallic till djupt och vackert “indianröd” och Bosse S var in på färghandeln och beställde “indianröd”.. ???… Eller om hur det gick till när min älskade Cheva Nova sen omlackades av L*th*r i nån kompis trånga garage ute i Gripenberg och vi sen satt hela jävla natten i ett trångt litet rum och tittade på jävla äckliga mord-och-blod-och-indianer-som-äter-maskar-filmer medans färgen torkade.. ???… Eller om hur djävla INDIANRÖD min älskade Cheva Nova INTE var när hon morgonen därpå rullades ut från garaget.. ???… Eller om vad jag sa och skrek till den där jävla Bosse S som beställt min vackra indianröda färg men lyckats med bedriften att peka på fel jävla sida på hela jävla färgskalan.. ???… Eller om hur min APELSINORANGEFÄRGADE Cheva Nova -62 sen var ute på fler äventyr innan hon sen då slutade sitt verksamma blöjraggarpilsnerbilsliv.. ???

Eller.. du kanske bara skulle vilja höra historian om “Resan till Änga” en sen fredagkväll på 80-talet i en lånad - = av en kompis stulen av en annan kompis - vit Amazon då vi strax utanför Boxholm fick sladd på grusvägen och slog runt fem jävla varv för att sen stanna liggandes upp-o-ner på taket precis före en stoooor jävla stenjävel o och jag kröp ut genom ett i princip obefintligt bakfönster - taket var nertryckt nästan helt platt - o då somliga av oss sen fick skjuts hem av några snälla boxholmare som kom förbi på väg hem från Väderstad och Änga o där jag sen tillbringade ungefär resten av natten inlåst på toa tillsammans med en snäll boxholmare o vi………… sorry men det du nu trodde gjorde vi inte alls utan han ägnade sig åt att med fingrar och pincett plocka glassplitter ur hela jävla ansiktet på mig. Och utanför smorde resten av boxholmsgänget kråset med mammas världsgodaste frallor och stekta ägg. Så som dom brukade göra sena nätter o kvällar efter att Parken i Tranås slutat o de var med upp en sväng innan de åkte hem till sitt i “Klampastan”.

Eller jag kanske till slut efter alla dessa år skulle berätta historian om hur “85″ blev ett nummer med väääldigt djup betydelse. Hur just “85″ förvandlades från att vara ett tal vilket som helst till att bli ett hemligt kodord. Mmm.. en röd Amazon med en “kråka” på huven och “85″ var stor äkta livslång kärlek. Idag ett vackert men sorgset minne blott så näe.. det berättar jag om i mina memoarer sen.

Eller om när……. eller näe.. det vill du INTE höra kan jag tala om och dessutom har jag lite annat att göra faktiskt. Annat än att sitta här och prata smörja.

Jag kanske inte skriver så ofta men jag skriver lääänge men nu får det vara nock… Jag ska gå o läsa på ääännu mer om *väntarihjälmigsuck* vår Chevrolet Bel Air Impala Sport Coupé 1958.

´til we meet again…..

Kanske liknande:

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera:

You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>